Skip to content →

Hur man botar en fanatiker med hjälp av nätet

Amos Oz har skrivit den fantastiska texten Hur man botar en fanatiker. Tack var Teskedsorden har mängder av svenska gymnasieelever fått ta del av den. Det finns ingen metod som en gång för alla botar varje fanatiker och om det fanns en sådan, och vi försökte driva igenom den, skulle vi lätt själva bli anti-fanatiska fanatiker. Oz pekar ändå på tre förhållanden som kan göra att människor inte fastnar i den extrema intoleransen: ett sinne för humor, förmågan att föreställa sig den andre och ett erkännande av att alla har rätt att vara halvöar, dvs människor, bundna av traditioner och relationer, men också  i behov av frihet och öppenhet mot det okända.

Ofta framhålls de fanatiskta, negativa sidorna av nätet som t ex näthat och nätmobbning, men faktum är att man lika gärna kan tala om att nätet kan bota fanatism. Om vi går tillbaka till Amos Oz tankar kan definitivt skolans arbete med digitala verktyg göra en skillnad. För det första är humorn viktig. I humorn ligger förmågan till självironi, lekfullhet och prestigelöshet. Frågan är hur vi ser på vår egen och elevernas aktivitet på Internet. Bjuder vi som lärare på oss själva, kan vi publicera sådant som inte är perfekt ,som t o m kan skapa ett och annat skratt? Vågar vi släppa loss kreativitet, lekfullhet och upptäckarglädje hos våra elever? Det är viktigt att atmosfären i klassrummet är tillåtande och att det är helt i sin ordning att inte vara perfekt. Det ska även gälla för lärare!  Skratta tillsammans!

För det andra måste vi träna på att föreställa oss den andre. Är det någonstans som det finns så stora möjligheter till detta som på Internet? Kommunikation och samarbete bör vara ledord och bara man ser till att vara på de rätta ställena är det en otroligt generös och uppmuntrande miljö. Ett första viktigt steg är att låta arbetet i klassen präglas av samarbete. I den här bloggen och i vår podcast har vi gett många exempel på verktyg som uppmuntrar till samarbete mellan elever. Lärarna måste föregå med gott exempel och själva använda alla de möjligheter som ges att arbeta tillsammans. Eleverna lär på samma sätt som de ser att vuxna lär. Det finns också oändliga möjligheter till kommunikation med elever från andra kulturer och länder för den som verkligen har viljan. Det går att gå in i färdiga projekt som t ex eTwinning eller själva skapa samarbeten omkring bloggar och wikis. I alla ämnen går det utmärkt att göra utblickar och möta andra miljöer och synsätt.

Det tredje som Oz lyfter fram är balansen mellan den gemenskap och tradition man befinner sig i och längtan efter frihet och självständighet. Jag tror att alla lärare känner igen sig i den här beskrivningen. Precis så här är det att arbete med barn och ungdomar, och den balansen måste också prägla det vi gör på nätet. Vi ska respektera behovet av trygghet, men samtidigt inte vara ängsliga för friheten som Internet ger. Vår uppgift som lärare är att hela tiden tala för och upprätthålla den här balansen. Den digitala världen ger oändliga möjligheter att upptäcka nya världar samtidigt som man finns i en trygg miljö. Det är ju i själva verket en av orsakerna till att många tillbringar så mycket tid framför en skärm.

Visst finns det mörka, farliga områden i den digitala  världen, men det finns det även i den fysiska miljön, och vi skulle aldrig drömma om att låta våra barn eller ungdomar gå dit. Tids nog har de frihet att göra som de vill, men fram tills dess är det vår uppgift att visa på det positiva och göra dem medvetna om det farliga. Framför allt har vi förmånen att kunna visa dem den humor, generositet och frihet som finns på nätet. Arbetar vi på rätt sätt kan vi kanske t o m vaccinera en och annan som finns i riskzonen för att bli en fanatiker. Låt oss inte bara prata om hatet och fanatismen på nätet. Låt oss visa varje elev att det finns så mycket mer i den stora, öppna värld vi kallar Internet.

/Hans

Published in Spaning