Mobbing
torsdag, 23 april, 2009 | Information | Skrivet av pia
Vi har ju lovat att visa på de goda exemplen i skolan så här kommer ett. Det handlar om arbete mot mobbing i skolan och visar hur man kan jobba mot denna företeelse som även finns på andra ställen i samhället .
På vår skola har vi ett trygghetsteam. Det består av lärare från alla stadier i skolan , skolsyster och kurator. Vi har regelbundna träffar där vi tar upp aktuella ärenden,vad som bör göras och vem som ska göra vad.Till vår hjälp har vi kamratstödjare, d v s elever från varje årskurs from åk 2 som dels stöttar andra elever dels pratar med en vuxen om de tycker något verkar oroväckande. De är utbildade av en organisation som heter Friends och har även regelbundna möten med kurator och skolsyster.
Alla årskurser har livskunskap på schemat. Det innebär övningar i hur vi uppträder mot varandra och vad det får för konsekvenser.
Vi har också styrdokument som vägleder oss i vårt arbete som en likabehandlingsplan,handlingsplan mot våld, kränkningar och skolans lokala ordningsregler.
Jag är stolt över det arbete vi gör på vår skola mot mobbing.
Vad gör du?
3 kommentarer till Mobbing
Själva grundtanken är jättebra, och fungerar den är den ännu bättre. Friends gör verkligen ett viktigt arbete.
I min skola funkade det inte. Det är visserligen några år sedan jag gick på högstadiet, men där hade vi också kamratstödjare. Jag var en av två i min klass. Vi hade möten regelbundet, ofta ensamma, men vi hade också tillgång till att ha en lärare närvarande. Alla kamratstödjarna i mitt arbetslag tog sin uppgift väldigt seriöst, och skolan tog varje tillfälle i akt att säga vilken bra mobbingplan de hade. Problemet var att hur mycket vi än uppmärksammade och diskuterade på våra möten stannade det alltid just där. Vi som elever gjorde vad vi kunde, försökte få med de utsatta in i gemenskapen osv, men det gick aldrig längre.
Det perfekta exemplet på en usel beredskap var ändå vad jag personligen blev utsatt för. Jag var med om diverse kränkningar, och även det togs såklart upp på våra möten. I säkert ett halvårs tid togs det upp varje gång, eftersom att situationen bara förvärrades. Lärare, rektor, skolsyster, kurator var inblandade. Det slutade ändå med att jag fick sluta några veckor in på höstterminen i åttan. Skolan skyller det hela på att de aldrig förstod att jag inte trivdes, trots att det togs upp på alla utvecklingssamtal från åk 6. Det har ställt till med en hel del problem att jag faktiskt var tvungen att sluta skolan i åttan, medan ”förövarna” gick ut med MVG i alla ämnen och lever livet.
Meningen med den här otroligt långa kommentaren är inte alls att skriva en snyfthistoria. Jag har gått vidare. Det gör mig glad att ni faktiskt verkar ha en plan som fungerar, eftersom att ni själva är nöjda med ert arbete. Och jag tvivlar inte en sekund på att ni har rätt, för som jag sa är själva grundtanken väldigt bra och egentligen så himla enkel. Jag önskar att det hade varit så på min skola också. För jag tror knappast att de inblandade lärarna var nöjda med hur hela situationen hade skötts när jag tillslut var tvungen att sluta.
Bra idé förresten, skolspanarna 
Vilket omfattande antimobbingsarbete! I´m impressed! Fungerar det då?
hej Nathalie,
Tack för ditt inlägg på vår nystartade sida.Det är vi glada för. Bra att du delar med dig av dina erfarenheter så att vi kan lära oss mer och förbättra våra arbetsmetoder.
På återseende!
Pia
Pia
Lämna en kommentar
Vår arbetshypotes:
lyckas i skolan.
23 april 2009